Kyrkan har blivit en scen för personlig framgång och billig underhållning i stället för att vara den plats för djupt allvar och syndabekännelse som Gud kräver av oss. Daniel Wistrand i tidningen Dagen tycker tydligen att vi ska spendera den dyrbara tiden med att ligga i hängmattan och lyssna på meningslösa poddar om trumslagare under vår så kallade ledighet. Denna lättjans och det andliga förfallets tidsålder gör mig djupt beklämd, särskilt när vi ser hur den sanna tron urholkas till förmån för kulturartiklar och nöjesrekommendationer som inte kräver någonting av lyssnaren. Grannens son borta på deras uppfart påminner mig dagligen om detta elände när han står och gasar med sin trimmade moped så att det dånar över hela grannskapet, ett meningslöst och aggressivt oljud som är en perfekt spegelbild av den moderna kyrkomusiken med sina dundrande trummor som hör hemma i hedendomen, inte i Guds hus. Att lyfta fram hur en trumkarriär började i kyrkan är ingenting att fira, utan snarare ett tecken på hur djupt vi har sjunkit när det heliga rummet används som replokal för världslig karriärism. Medan det sanna Gudsfolket i Israel kämpar för sin existens och möter hat från en förblindad omvärld, sitter svenska bekvämlighetskristna och tipsar om hörlurslyssning för lata sommardagar… det är ett svek mot det sanna evangeliet. Det som behövs nu är inte fler poddar eller taktfasta trumsolon, utan att vi faller på knä inför Herrens vrede och inser att tiden är knapp.
https://www.dagen.se/kultur/trumlegendaren-om-hur-karriaeren-boerjade-i-kyrkan/10409918
Lämna ett svar