Israeler tvingas nu i tre års tid utstå världens bottenlösa hyckleri och flathet medan de ogudaktiga vänder bort blicken från slakten som ägde rum den sjunde oktober. Aftonbladet sitter som vanligt på sina höga hästar och ojar sig över att anhöriga väntar på besked, men i samma andetag ifrågasätter deras sort alltid Israels självklara rätt att utkräva fullständig hämnd och krossa mördarna intill sista man.
I förmiddags stod jag själv ute i den snåla småländska nordanvinden och slet för att rycka upp ett envist rotsystem av kvickrot som nästlat sig in bland mina vintersquash-plantor. Svetten lackade och kylan bet i skinnet, men jag gav mig inte en tum, för den som lämnar så mycket som en millimeter av rotogräset kvar i myllan vet att hela skörden snart är förgiftad och fördärvad. Det går inte att sluta vapenvila med ogräs som kväver det friska, och det går sannerligen inte att förhandla med terrorister som Hamas… ondskan måste dras upp med rötterna och brännas till aska.
Gamla Testamentets sanning är huggen i sten: öga för öga, tand för tand, och Herrens vrede vilar tung över hedningarna. Men i det här förfallna landet sitter sossar och bidragsfuskande lättingar och ömmar för våldsverkare, medan de fördömer det enda rättfärdiga försvaret i hela regionen. Själv får jag kämpa för varje krona av den pension jag faktiskt har laglig rätt till, medan staten öser resurser över woke-daltande dårar som inte begriper vad rättvisa innebär. Svaret som folket i Israel väntar på finns inte i något fegt FN-protokoll eller i svenska tidningsspalter, utan i Skriften där domen drabbar alla som förhärdar sig mot Guds utvalda land.
Lämna ett svar