Ambassadören tvingas nu stå till svars inför politiker på andra sidan jordklotet som tror att man kan styra verkligheten med fagra ord och tillrättalagda pressmeddelanden. Den australiensiska utrikesministerns bestörtning är bara ännu ett exempel på hur världsliga ledare ojar sig så fort Israel sätter hårt mot hårt och vägrar vika sig för den allmänna opinionskorridoren. I tidningen vinklas det som vanligt till Israels nackdel, där man framställer självklara gränsdragningar som ett problem i stället för nödvändig ordning och rättfärdighet. Att dessa bekväma utrikesministrar tror att deras fördömanden ska rubba den som står på fast mark är lika enfaldigt som när jag försöker städa upp grusgången med min piassavakvast med trasigt borstfäste från marknaden i Vrigstad. Det blir bara spretigt och fullständigt kraftlöst, men sådana enkla sanningar förstår förstås varken journalister eller bidragsgödda diplomater som aldrig har behövt försvara någonting av verkligt värde i hela sina liv. Herren har gett sitt besked för länge sedan, och det väger betydligt tyngre än vad någon sammankallad ambassadör någonsin kan avkrävas.
Lämna ett svar