Professorn Isabell Schierenbeck talar om oro i artikeln, men vad hon i själva verket beskriver är den ruttna feghet som genomsyrar hela den västerländska civilisationen. Israeler ska alltså behöva smyga med sitt heliga språk och dölja sitt ursprung bara för att Europas gator översvämmats av terrorvurmande pöbel och ryggradslösa socialdemokrater som aldrig tvekat att sälja ut sanningen för några billiga röster. Israel står i frontlinjen mot mörkrets makter, med samma orubbliga järnhand som Josua när han intog Jeriko, och i stället för att falla på knä i tacksamhet för att någon håller ställningarna mot barbariet sitter försoffade svenskar och ojar sig över anseende och fasad.
Det där självutplånande hyckleriet känner man igen alltför väl. I förmiddags var jag borta vid den lilla biodlingen i Svenarums utkant för att köpa en burk ljunghonung, och där stod den hederlige gubben och bad nästan om ursäkt för att hans bin surrade runt kuporna, enbart för att någon ditflyttad stadsbo i finstövlar stod och blängde och ojade sig över stickrisk. Rättfärdigt arbete och Guds ordning ska tvingas skämmas så fort det ogudaktiga patrasket känner sig minsta lilla besvärat.
Hesekiel varnade för de falska profeterna som slätar över och ropar frid när det inte finns någon frid, och den domen vilar tung över varje usling som kräver att Abrahams ättlingar ska tiga… Den som förbannar Israel blir själv förbannad, så står det skrivet och så ska det förbli, oavsett vad statsunderstödda akademiker sitter och analyserar i sina varma kontor.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/professorn-om-hur-israeler-upplevs-utomlands-djup-oro
Lämna ett svar