Ben-Gvir stämplas genast som extrem av statsradions och televisionens bekväma tyckare så fort han vägrar vika ner sig för regimens kritiker. Journalisterna i Stockholm sitter i sina skattefinansierade studior och ojar sig över skarp retorik, fullständigt blinda för att ett land omgivet av fiender inte kan styras med fega kompromisser och slappt önsketänkande. Skriften är glasklar gällande att Herrens utvalda folk måste stå orubbliga när stormen rasar, men i svensk media framställs varje uns av beslutsamhet och nationellt självförsvar som en skandal.
Jag ser på mitt gamla skruvstäd ute på arbetsbänken; när ett stycke ska hållas på plats och inte tillåtas glida iväg finns det inget utrymme för eftergifter, utan då krävs ett orubbligt grepp av järn. Men i det här förfallna landet förväntas man i stället buga för allsköns kravlöshet medan mina rättmätiga pensionspengar förslösas på socialistiskt daltande och partisk propaganda. Herren ser hyckleriet och domen över dem som sviker sanningen blir hård…
Lämna ett svar