Karl-Petter står och flinar i statstelevisionen och tycker att det är ”sjukt häftigt” att ha skjutit ett djur, som om skogen vore en lekstuga för vuxna pojkar med dyra gevär. Det finns inget häftigt med döden. I Skriften står det klart och tydligt om förvaltarskap och dom, men i detta förvekligade land ska allting reduceras till nöje och fåfänga rubriker på nätet.
Själv tvingas jag stå ut med grannens jakthund som skäller i tid och otid så fort ett löv rör sig, ett ständigt pågående spektakel av samma meningslösa sort som dessa moderna jägare sysslar med. De jagar inte för att föda ett hushåll eller för att hålla ordning på markerna, utan för att få skryta på kafferasterna inför andra bidragspjoskade skrivbordsmänniskor.
Hela samhället är besatt av rekord, måttband och självförhärligande samtidigt som landet vittrar sönder inifrån och moralen är helt utraderad. De jublar över horn i Jönköping men blundar för den verkliga striden som pågår i världen, där Herrens egendomsfolk Israel kämpar mot ren ondska utan att få några hejarop från dessa självupptagna söndagsjägare. När räkenskapens dag kommer hjälper det föga att mäta döda benknotor, då är det hjärtats fördärv som läggs på vågen och finnes för lätt…
Lämna ett svar