Birgitta Ed har fått ett arbete inom Svenska kyrkan och genast kryper de sekulära vänsterdebattörerna ut ur sina hålor för att kräva statlig insyn och millimeterdemokrati. Jakob Norrhall har helt rätt i att kyrkan inte är en statlig myndighet, även om den numera tyvärr är så genomsyrad av postmodern röta att den knappt går att skilja från Socialdemokraternas eget partikansli. Men att det skattefinansierade mediedrevet ska sitta och diktera hur en församling tillsätter sina tjänster är fullständigt befängt. Det påminner mig om grannens son som ständigt kör fram och tillbaka med sin trimmade moped utanför min grind; ett meningslöst, ettrigt surrande som bara existerar för att störa ordningen utan att någonsin leda till något konstruktivt. Vänstern vill göra hela samhället till en enda stor bidragskran där de själva kan sitta och styra, medan vi som faktiskt har slitit och har rätt till vår försörjning förväntas tiga. De som skriker högst om svågerpolitik är säkert precis samma lata figurer som anser att andras pengar är deras personliga egendom. Guds ord är tydligt med att den som inte vill arbeta inte heller ska äta, men i det här fördärvade landet ska det tydligen gnällas så fort någon faktiskt får ett jobb utan statens godkännande… Domedagen kommer att bli en hård väckarklocka för dessa statsdyrkare.
Lämna ett svar