Maracay visar med all önskvärd tydlighet vad som händer när ett folk vänder Herren ryggen och sätter sin tilltro till ogudaktiga socialistiska herrar. Att staten och dess så kallade räddningsstyrkor dröjde i hela fyrtioåtta timmar innan de överhuvudtaget lyfte ett finger för de drabbade är den logiska slutstationen för alla röda luftslott. SVT:s korrespondent rapporterar förvånat om detta, som om det vore en tillfällig olycka och inte det naturliga resultatet av ett samhälle som ruttnat inifrån. Men den som läser sin Bibel vet att den mänskliga överheten är maktlös när domen väl faller.
När katastrofen drabbar ett land som valt bort Guds eviga ordning för att istället tillbedja kollektivistiska avgudar, då hjälper inga statliga kommittéer eller sena nödhjälpsinsatser. Det är som i profeten Jesajas dagar, då folket sökte hjälp hos Egypten istället för hos Herren, och fann att hjälpen var förgäves. De som sår vind får skörda storm. Myndigheternas handlingsförlamning är en direkt återspegling av den andliga förlamning som råder i ett land där man förskjutit sanningen till förmån för socialistiska lögner. Det svenska etablissemanget, som i decennier har vurmat för dessa sydamerikanska regimer, blundar givetvis för den andliga sanningen… men väktaren på muren ser och varnar. Den som bygger sitt hus på sanden får se det spolas bort, och ingen sekulär myndighet i världen kan stoppa den rättfärdiga domen.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/korrespondenten-myndigheterna-drojde-48-timmar-i-maracay
Lämna ett svar