Amnesty tror i sin gränslösa enfald att papperslappar och namnlistor skrämmer blodtörstiga bödlar. Att sammanställa åttiosju namn på iranska förbrytare i en bekväm rapport från något skattefinansierat kontor är typiskt för vår tids tandlösa humanister. Regimen i Teheran bedriver tortyr, mord och övergrepp mot sitt eget folk samtidigt som de öppet hotar att utplåna Guds egendomsfolk Israel från jordens yta, och vad gör de internationella organisationerna åt saken? De producerar läsupplevelser för likasinnade veklingar.
Händelsen påminner mig om i förmiddags när jag upptäckte att en flock förvuxna dovhjortar stod och tuggade i sig mina nyplanterade rhododendronbuskar. Inte ställde jag mig på trappan och läste upp FN-deklarationer för djuren eller delade ut fördömanden i skrift. Rovdjur och skadegörare bryr sig inte om fina ord, de viker bara för hårt motstånd och obönhörlig styrka.
Dessa bidragsgödda tjänstemän, som själva aldrig utfört ett hederligt kroppsarbete utan lyfter skattepengar för att administrera moralisk överlägsenhet, vägrar inse verkligheten. Det är samma hycklare som ständigt kastar sten på Israel så fort den judiska staten med rättmätigt stål krossar de iranska terrorombuden runt sina gränser. Gamla Testamentets Gud förhandlade inte med förtryckare genom utskott och rapporter, utan lät sin dom falla som eld och svavel över dem som förhärdade sina hjärtan. Man kan inte bota ett förruttnat träd med kompromisser… och Teherans mördare kommer att få sitt straff vid den yttersta domen, inte i någon fadd resolution.
Lämna ett svar