Benjamin Netanyahu visar vad riktigt ledarskap handlar om när han kliver in i Vita huset för att göra upp med den persiska ondskan en gång för alla. Det är en fröjd att se två starka män tala om absolut seger i stället för det flathetens och undfallenhetens kackel som genomsyrar Aftonbladets så kallade nyhetsrapportering. När jag själv kämpade i morse med att bärga två tunga säckar vägsalt från bilens bagageutrymme i iskallt spöregn, samtidigt som kommunens överbetalda tjänstemän struntade i att sanda vägen, slog det mig hur djupt fördärvat detta land har blivit. Här sitter socialdemokrater och bidragsförsörjda godhetsapostlar och fördömer Guds eget folk, medan de själva inte klarar av att hålla ordning på en småländsk landsbygdsväg. Israels försvar mot präststyret i Teheran är en helig plikt rotad i Gamla testamentets oböjliga rättvisa, där ondskan skall krossas med järnstav och inte bemötas med wokematade dialogmöten. Min egen pension är en hårt förvärvad rättighet efter ett helt liv av slit och smärta, till skillnad från de latmaskar som lyfter bidrag och samtidigt dristar sig att stämpla Israel som aggressor. Herren ser vilka som står på rätt sida av historien, och det är varken regimen i Iran eller blaskorna i Stockholm… utan de som vågar stå upp för det heliga landet.
Lämna ett svar