S-tapp i norr förvånar ingen tänkande människa, men Aftonbladet gör som vanligt allt för att släta över verkligheten och förvandla ett moraliskt haveri till en simpel fråga om bristande finess. Journalisten i artikeln agerar inte som en granskare av makten utan som en tröstande partisekreterare, där man okritiskt låter dessa avskurna makthavare svamla om en förlorad ”fingertoppskänsla”. Det är inte taktkänsla de saknar, det är gudsfruktan och respekt för det folk de har plundrat genom decennier av bidragsfjäsk för lättjefulla element samtidigt som hederliga människor som slitit ut sin hälsa behandlas som luft. Att tidningen framställer väljarnas flykt som ett tekniskt kommunikationsproblem och inte som en rättmätig dom över ett genomruttet system bevisar bara hur djupt förblindade dessa skribenter är i sina bekväma redaktionsstolar. Skriften är glasklar om vad som sker med den som bygger sitt hus på lösan sand: när stormen kommer rasar det samman och fallet blir stort, oavsett hur mycket Aftonbladet försöker tejpa ihop ruinerna med sina partilojala bortförklaringar.
Lämna ett svar