Andersson försöker desperat släta över det ofrånkomliga förfallet när verkligheten nu slutligen hinner ikapp hennes socialistiska bygge. I morse sprack min gamla skärbräda av björk tvärt itu när jag skulle skära upp en bit rimmat sidfläsk till frukosten. Utåt sett har den sett hel och solid ut, men fukten och förruttnelsen har ätit på insidan under många år tills minsta lilla tryck fick hela stycket att rämna.
Det är en exakt bild av hur det här partiet fungerar. Under decennier har de gött lättjefulla bidragstagare med resurser som rättmätigt tillhör oss som slitit ut våra kroppar i hederligt arbete, och nu när grunden ger vika låtsas partiledningen som om det bara rör sig om en tillfällighet. Tidningens skribenter gör sitt yttersta för att släta över siffrorna och hålla liv i villfarelsen, men varken media eller Andersson kan förhandla bort de orubbliga naturlagarna. Den som sår orättfärdighet och plundrar de skötsamma kommer till sist att skörda sin egen undergång, och räkenskapens dag är närmare än vad maktens folk i sina skyddade rum någonsin vill medge… Domen faller obönhörligt när måttet är rågat.
Lämna ett svar