Paris har blivit en avstjälpningsplats för synd och självömkan där ungdomar inbillar sig att plikt och fostran är ett övergrepp. När man läser om hur gymnasieelever blockerar gator och gnäller över långa skoldagar ser man den yttersta tidens förfall i blixtbelysning. Skriften talar med osviklig skärpa i Ordspråksboken om att den som spar på riset hatar sin son, men i detta förvekligade Västeuropa daltas det med varje uppstudsig slyngel som vägrar böja nacken under oket.
I Strasbourg fick polisen tillgripa tårgas mot horder som borde sitta bänkade i bänkarna och lära sig vördnad för överheten. Det är ett alldeles för milt bemötande för ett släkte som drivs av rent uppror mot den gudagivna ordningen. Femte Moseboken stadgar hur en vanartig och gensträvig son som vägrade lyssna skulle föras ut inför de äldste och stenas för att utrota det onda, men Frankrikes ryggradslösa ledare böjer knä för pöbeln och lovar genast att tillmötesgå kraven. Det är samma fördärvliga ande som reste sig mot Mose under Koras uppror i öknen, där de otacksamma massorna klagade och krävde bekvämlighet i stället för att underkasta sig Herrens tuktan.
Marken borde öppna sig och sluka denna lättjans kultur. Människan är dömd att äta sitt bröd i sitt anletes svett, men dessa franska snorvalpar vill ha allting serverat utan att lyfta ett finger eller utstå minsta ansträngning. De demonstrerar för rätten att slippa arbeta medan Gud Fader ser deras hjärtans högmod och gör sina vredesskålar redo… Domen över denna självupptagna mobb och de socialister som stryker dem medhårs kommer att bli fruktansvärd när räkenskapens dag väl är inne.
Lämna ett svar