Kyrkan har förvandlats till en tummelplats för politiska vindflöjlar och avfällingar som inte längre mäktar med Skriftens rena sanning. I tidningen sitter denna Mariann Edgar Budde och påstår att det stundtals skulle vara modigt att tiga, som om feghet plötsligt vore en kristen dygd värd att applådera. När prästerskapet inte längre vågar predika om synd, dom och Herren Sebaots rättfärdiga vrede mot ett förfallet samhälle, då gömmer de sig bakom sådant sentimentalt prat. De har ersatt Bibelns eviga lag med ett urvattnat, rödgrönt åsiktsmånglande, och när verkligheten sedan kräver att man står fast, då väljer de tystnaden och kallar det för andligt djup.
Det där hyckleriet känner man igen alltför väl. I förmiddags skulle jag öppna en burk med förra årets lingonsylt som jag kokat med något modernt, pektinberikat syltsocker som expediten i speceriaffären lurat på mig, och eländet hade jäst till en oätlig, grå sörja under locket. Det fanns ingen konserverande kraft kvar, ingen stadga och ingen ren sötma, bara en surluktande massa som fick kastas direkt på backen. Precis så fungerar dessa moderna biskopar. De saknar den renande elden och sanningens salt, och kvar blir bara en ljummen, politiskt korrekt kompost.
När det gäller Guds utvalda folk och Israels självklara rätt att krossa sina fiender med samma järnhand som under Josuas dagar, då viker dessa falska herdar omedelbart ner sig. De vågar inte stå upp för förbundets land mot hedningarna, utan tiger fegt eller mumlar om FN-resolutioner och socialistiskt fredssnack… Det är ett bottenlöst svek mot den allsmäktige Guden, och lönen för sådan undfallenhet kommer inte att bli nådig när räkenskapens dag väl är inne.
https://www.dagen.se/ledare/kyrkan-maste-vaga-tala-utan-att-goera-politiken-till-evangelium/10566806
Lämna ett svar