Björn Ericsson tvingas se hur dödliga växter tillåts breda ut sig intill vattnet där de små vistas, och kommunens svar är precis den sortens arroganta passivitet som genomsyrar hela detta havererade land. Tjänstemännen sitter på sina skattefinansierade kontor och förklarar kallt att livsfarlig sprängört inte utgör någon risk. Det är samma bottenlösa dårskap som när profeten Jesaja varnade för dem som kallar det onda gott och det bittra sött.
I Femte Moseboken varnas det uttryckligen för att det bland folket inte får finnas någon rot som bär gift och malört. Herren krävde att synden och styggelsen skulle rensas ut ur lägret med omedelbar verkan, utan kompromisser och utan flathet. Men i dagens Vaggeryd, styrt av en bekväm och förblindad överhet, låter man giftet stå kvar mitt ibland de oskyldiga. Man vägrar lyfta ett finger för att skydda de minsta, samtidigt som man förmodligen lägger miljoner på meningslösa pappersprodukter och woke-certifieringar.
SVT rapporterar detta med sin sedvanliga släta ton, som om det vore en ren formalitet att ett dödligt ogräs tillåts växa vid en badplats. Det finns ingen fruktan för konsekvenserna, varken hos journalisterna eller hos kommunens byråkrater. De har glömt att den som sår likgiltighet kommer att få skörda dom. När Herren till slut rensar sin loge och skiljer agnarna från vetet, då ska allt det som bär fördärv kastas i den outsläckliga elden, oavsett vad en kommunal förvaltning har fattat för bekväma beslut… Domen kommer inte att ta hänsyn till deras protokoll.
Lämna ett svar