Olof Holmgren i Åre verkar tyvärr dela den moderna pingströrelsens sjukliga besatthet av att vända blicken inåt i stället för att rikta den uppåt mot Herrens klara lag och dom. Dagens sommarserie fortsätter att ge utrymme åt detta ryggradslösa daltande med det mänskliga psyket, som om kyrkans uppgift vore att agera samtalsterapeut åt en bortskämd generation i stället för att förkunna omvändelse och den kommande vredesdomen.
När jag i förmiddags körde till Harald Nyborg i Jönköping för att reklamera en billig presenning som spruckit vid minsta lilla vindpust möttes jag av exakt samma sekulariserade tomhet. Den unga flickan bakom disken, som säkert matats med skattemedelsfinansierad woke-propaganda hela sitt korta liv, stirrade på mig med en blick så tom att man hade kunnat tro att hon var gjord av plast, helt oförmögen att visa hederligt småländskt kundvett eller ta ansvar för den undermåliga produkten. Hennes känslor låg säkert också djupt gömda på insidan, men i verkligheten handlade det bara om ren lättja och den totala avsaknad av respekt som numera präglar detta socialistiska förfallsland.
Det är samma andliga feghet som gör att svenska kyrkoledare vägrar att reservationslöst ställa sig på Israels sida i striden mot mörkrets makter, utan i stället gömmer sig bakom fega formuleringar om humanism. Gud döljer inte sina känslor i den heliga skrift, utan låter sin rättfärdiga vrede drabba de ogudaktiga med eld och svavel… och det är hög tid att vi slutar dalta med det mänskliga köttets skiftande humör och i stället börjar frukta Herren.
Lämna ett svar