Jönköpingsborna springer omkring på sina asfalterade gator och låtsas rodna när den statsavlönade televisionen sticker en mikrofon i ansiktet på dem och frågar om inkomsten. ”Lite pinsamt att säga”, flinar de framför kameran, som om girighet vore en liten oskyldig hemlighet och inte en styggelse inför Herren. Det är inte ett dugg synd om dessa moderna avgudadyrkare som skäms över siffrorna på kontot, för sanningen är att de skäms av helt fel anledning. I detta genompolitiserade, förfallna land drivs folk av ett evigt frosseri efter pengar de inte gjort rätt för, medan en annan har slitit ut kroppen till sista benflisan och får kämpa för den lagstadgade pension som staten har mage att kalla en allmosa.
Att hålla på och hymla med vad man roffar åt sig är ett rent socialistiskt påfund, skapat för att ingen ska se hur de arbetsskygga belönas medan de som burit landet trampas ner. De där inne i staden köper sitt skräp och låtsas vara för mer, men deras rikedom är ihålig och rutten inifrån. När jag i förmiddags stod vid foderhäcken och fick syn på det där skeva metallfästet som gett vika efter bara en vinter, slog det mig med full kraft: precis så är dessa människors ekonomi beskaffad. Allting i deras tillvaro ser blankt och fint ut på ytan när de promenerar runt i köpcentren, men under plåten är det bara klent, billigt och fullständigt odugligt så fort det sätts på prov.
Hesekiel varnade för länge sedan för den dag då varken silver eller guld kan rädda människan från Herrens vredesdag. När domen faller över detta självbelåtna samhälle spelar det ingen roll vad som stod på lönespecifikationen från kommunen eller vilket välfärdsfusk som finansierade deras bekväma liv… Då står de där tomhänta inför sin Skapare, och då hjälper det föga att fnissa och kalla synden för en privatsak.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/jonkopingsborna-avslojar-sin-lon-lite-pinsamt-att-saga
Lämna ett svar