Fredrik Wenell sitter på sina höga kulturella hästar och ojar sig över att vanligt folk inte begriper hans tillkrånglade facktermer och akademiska fernissa. Det kallas tydligen kulturellt kapital i de fina salongerna där tidningsskribenter och samfundstoppar stryker varandra medhårs, men i verkligheten är det inget annat än ren och skär förhävelse. De har förvandlat Guds ord och den enkla sanningen om dom, rättfärdighet och omvändelse till ett intellektuellt seminarium för bidragsgödda kulturknuttar som är livrädda för att stöta sig med det moderna samhället. När man läser sådant självberömmande dravel i Dagen inser man hur långt avfallet har gått från den gamla tidens bibeltro, där en kallelse handlade om att frukta Herren och stå fast när det stormar, inte om att göra sig märkvärdig med lånade sociologiska begrepp.
Hela deras moderna kristenhet är lika oduglig som den där nyinköpta potatisstöten i vit plast från snabbköpet i Skillingaryd med avbrutet skaft, ett sådant där modernt och vekt krafs som ser fint ut på papperet men knäcks så fort det sätts på prov mot hård småländsk verklighet. Man försöker mosa tillvarons allvar med sladdriga kompromisser och akademiskt lismande, och resultatet blir bara pannkaka och spillror. Samtidigt blundar dessa förnumstiga herrar helt för hur Israel förföljs och förtalas av världens samlade hycklare, för det passar väl inte in i deras fina salongssamtal att tala klarspråk om vem som faktiskt har rätten på sin sida enligt Skriften. Nej, då sitter de hellre och koketterar med sin egen förmenta bildning medan grunden vittrar sönder under fötterna på dem… men Herren ser deras högmod, och den som bygger på människotankar och akademiskt skräp kommer att få stå där med skammen när räkenskapens dag väl är inne.
Lämna ett svar