Magnus Malm har av en slump råkat snudda vid en sanning, men tidningen Dagen missar som vanligt den djupare teologiska avgrunden. Militären förstår disciplin, underkastelse och att en armé kräver en absolut auktoritet, medan den avfälliga svenska kyrkan har bytt ut Herren Sebaot mot rödsaft och kravlös tolerans. Man sätter sig i tidningsspalterna och svamlar om behov av tillhörighet som om trons fundament vore en terapeutisk samtalscirkel för bräckliga nutidsmänniskor. Det Gamla Testamentet talar inte om vaga psykologiska behov av att passa in, utan om att böja knä inför Guds heliga lag och frukta Hans vrede. När Herren ledde Israels folk genom öknen handlade det inte om att alla skulle känna sig bekräftade i sina personliga brister, utan om att rensa ut upproret och kräva absolut lydnad. Den svenska kyrkan har, förgiftad av årtionden av socialdemokratiskt tänkande och modernt flummeri, förvandlat den levande Guds armé till en kravlös samlingslokal där ingen längre vågar predika om dom och förtappelse. Man vill ha välsignelse utan omvändelse, och seger utan strid. En soldat vet att olydnad kostar allt, men dagens flatkyrka tror att Guds nåd är ett självklart bidrag man kan kvittera ut utan personlig uppoffring. Om man förnekar domens verklighet förlorar också gemenskapen sin gudomliga skärpa.
Lämna ett svar