Huthirebeller breder ut sig kring Röda havet och det enda den svenske diplomaten från Förenta Nationerna mäktar med är att pipa om att våldet måste få ett slut. Vilken bottenlös och ryggradslös ynkedom. När den iranska regimens hantlangare lägger under sig strategiska hamnar för att bedriva sjöröveri och hota Guds eget folk i Israel, då tror dessa välbetalda byråkrater att man kan prata bort laglösheten med pressmeddelanden och tomma fraser. Profeten Jeremia genomskådade den sortens förblindade dårskap för tusentals år sedan när han fördömde dem som ropar fred, fred, och dock är ingen fred.
Herren slöt aldrig några kompromisser med de upproriska. I Skriften bemöts fiender till sanningen och angripare mot Hans förbundsfolk inte med fega konferenser i Genève eller New York, utan med rättmätig vrede och obönhörlig dom. Det var vid just detta Röda hav som Faraos stridsvagnar och härar krossades under vattenmassorna när deras högmod gick för långt. Men vår tids västerländska ledare, marinerade i sekulär undfallenhet och socialdemokratiskt önsketänkande, tror i sin enfald att man kan stilla vilddjuret genom att vädja till dess samvete.
Israel kämpar en existentiell kamp mot mörkrets makter på alla fronter, men i stället för att ge dem ovillkorligt stöd sitter internationella samfundet och ömmar för upprorsmän. Domen dröjer inte för evigt, och när bägaren till sist rinner över hjälper inga diplomatiska protokoll… den Allsmäktiges rättfärdighet kräver sin tribut oavsett vad världens veklingar tycker.
Lämna ett svar