Odengatan öppnas nu upp igen för den ogudaktiga massan, som om ett par nya rör i marken skulle kunna avleda Herrens dom över en fallen stad. De styrande skryter om avslutade VA-arbeten och återupptagna busslinjer, men de har bara sminkat över sin egen förruttnelse. Det är precis som profeten Jeremia varnade för: de ropar ”Frid, frid!”, men det finns ingen frid.
Att gräva upp gator i månad efter månad för att leda bort fysiskt avloppsvatten, samtidigt som man låter syndens och socialismens andliga kloakvatten flyta fritt i stadens centrum, är ett direkt hån mot den Högste. De tror att ordningen är återställd bara för att bussarna återigen kan rulla obehindrat och transportera bidragstagare och lättfärdiga flanörer till sina nöjen, men Herren ser rakt igenom deras nylagda asfalt. Han prövar hjärtan och njurar, inte kommunaltekniska ledningsnät.
Liksom Babylon en gång trodde sig säkert bakom sina kanaler och murar, inbillar sig dessa självbelåtna planerare att de har uträttat något stort när de jämnat till gruset och tagit bort avspärrningarna. Men när vredens skålar töms hjälper inga omdirigerade busslinjer eller godkända slutbesiktningar, för då rasar marken under de ogudaktigas fötter ändå… Domens dag tar inga omvägar för kommunala VA-projekt.
Lämna ett svar