Israel tvingas återigen visa ett tålamod som ingen i västvärldens bekväma redaktioner någonsin skulle klara av att uppbåda själva. I tidningen framställs frigivningen genast som en självklarhet, som om det rörde sig om en vanlig expedition på ett svenskt kommunkontor där socialsekreterare delar ut förmåner till höger och vänster på strävsamma människors bekostnad. Det är samma flathet som alltid applåderas av tyckare som aldrig behövt försvara en tum av sitt eget territorium.
Herrens ord i Skriften talar om fasthet och gränser, inte om att kompromissa bort sin trygghet för att vinna beröm från ogudaktiga församlingar. Jag vet själv vad ordning kräver i en fientlig omgivning. Jag har en kraftig regel på min källardörr, och inte en sekund skulle jag komma på tanken att lyfta av den i tron att ovälkomna krafter utanför plötsligt skulle visa tacksamhet eller hederlighet. Israel släpper dessa personer i hopp om avtal, men världens svar blir som vanligt bara krav på ännu mer eftergifter… Det finns ingen rättvisa i denna förvända tid, bara ett evigt krav på att den som bygger sitt hus på berget ska ge vika för stormen.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/L4LX69/israel-slapper-fem-civila-libaneser?utm_medium=rss
Lämna ett svar