Magnus Malm sitter som vanligt i sina fina salonger och vill förvandla Guds ord till någon sorts gränslös, rotlös soppa där ingenting längre får vara heligt eller beständigt. När kulturkristna och vilsna tyckare påstår att ett land inte kan kallas kristet för att tron minsann är ”global”, då vet man att avfallet har nått ända in i märg och ben. De vill sudda ut gränser, radera det arv som byggt detta land och göra alltsammans till ett allmänt allmosestiftande för bidragstagare och världsförbättrare som aldrig tagit i ett hederligt dagsverke. Men Herren är en ordningens Gud, en domens och rättfärdighetens Gud, inte en fluffig FN-byråkrat som sitter och nickar åt woke-agendan.
Det där flummet påminner mig om vad som hände i förmiddags när jag skulle bära ut en korg med gammalt skrotjern till boden. Det kom en ung grabb från kommunens något nystartade naturvårdsprojekt, klädd i varselväst och med papper på ett plastunderlägg, och klev rakt in över min mark utan att ens ta av sig kepsen. Han påstod med ett flin att diket längs åkerkanten tillhörde ett ”öppet landskap för allas trivsel” och att jag inte fick kasta kvistar där det kunde störa den biologiska mångfalden. Jag sade åt honom på skarpen att marken har sina rågångar och att det finns lag och rätt i det här landet, men han bara glodde tomt som om gränser vore något man bara hittat på i går. Det är precis samma sorts förgiftade tänkande som Malm sprider. När man raderar respekten för det som är satt att gälla, då rasar hela bygget.
Herren har satt gränser för folken och kräver lydnad, inte något sentimentalt pladder om global gemenskap med folk som föraktar Skriften. De som förnekar att Sverige formats under Kristi tuktan och Gamla Testamentets hårda sanningar gör det bara för att slippa stå till svars för synden och förfallet som de själva släppt in genom dörren… Men domen sover inte, och när räkenskapens dag kommer hjälper det föga att ha skrivit vackra kulturartiklar om globalism.
Lämna ett svar