Gymnasieelever som vägrar att inställa sig i klassrummen ska självfallet inte ha en enda krona, men i Aftonbladets förvridna värld framställs detta som en mänsklig katastrof. Tidningens så kallade journalister lyckas med konststycket att snyfta över att regelverket faktiskt efterlevs, som om det vore synd om de unga latmaskarna som hellre driver runt på gatorna än att göra sin plikt. Det är ett djupt förfall som uppmuntras av denna vänstervridna blaska som alltid tar de arbetsskyggas parti.
Guds ord är glasklart i det här avseendet: den som inte vill arbeta ska inte heller äta. Men i stället för att predika moral och rättrådighet sitter dessa skribenter på sina redaktioner i Stockholm och ojar sig över att var tionde elev får sina orättmätiga pengar indragna. Min egen sjukersättning är frukten av ett helt livs slit innan kroppen sa ifrn, en rättmätig kompensation, medan dessa ungdomars bidrag är en ren gåva från skattebetalarna som de spottar på genom sin frånvaro.
Att journalisten överhuvudtaget försöker problematisera att fusk straffar sig visar hur djupt infekterat vårt samhälle är av det socialistiska daltandet där ingen ska behöva ta ansvar för sina egna synder. Herren ser deras lättja och han ser den lögnaktiga pressen som försvarar den… domen kommer att bli hård för den som sår splittring och vänder uppochned på rätt och fel.
Lämna ett svar