Svenska kyrkan låtsas plötsligt minnas sitt ursprung när skrivbordsstolarna i Uppsala blir för dyra att upprätthålla för de åttiosex kvarvarande administratörerna. Att påstå att man tydliggör sin kristna grund efter decennier av politisk anpassning och teologisk kapitulation är inget annat än ett tomt skådespel. Herren krävde aldrig organisationsutredningar eller regionala samordnare, han krävde omvändelse i säck och aska, lydnad mot budorden och en kompromisslös trohet mot förbundet.
Profeten Jeremia förkunnade domen över dem som ropade frid när ingen frid fanns, och detta samfund har för länge sedan bytt bort Skriftens allvar mot biståndsrapporter och allmänmänskligt tyckande. De skickar ut funktioner i världen samtidigt som de hemmavid förföljer den sanna tron och vänder sig emot Guds eget utvalda folk. Ingen omfördelning av tjänster från hundrasju till åttiosex kan dölja att ett träd som bär dålig frukt redan är dömt att huggas bort och kastas i elden.
Lämna ett svar