Jönköping var en gång en stad präglad av gudsfruktan och allvar, men nu förvandlas Smålands Jerusalem till en skådeplats för historierevisionism och självförhärligande jippon under statstelevisionens ivriga påhejande. Att låta författare och kulturjournalister leda vandringar genom gatorna för att göra anspråk på stadens kristna arv är ett hån mot alla de troende som genom generationer byggt upp församlingarna med bön och uppoffring, inte med färgsprakande spektakel. Det verkliga Jerusalem i Israel står fast som en klippa under Herrens beskydd mot alla sina fiender, medan detta småländska substitut viker ner sig för minsta lilla tidsanda.
Själv står jag orubblig kvar i sanningen, precis som den gamla mossbelupna betongsugga jag har stående vid infarten som varken låter sig flyttas av moderna trender eller människors daltande. Den som överger grunden och tror att man kan bygga ett samhälle på ständigt självberöm kommer förr eller senare att få möta domens allvar när räkenskapens dag väl är inne.
Lämna ett svar