Korrespondenten Rebecca Haimi sitter i rutan och låter förvånad över att den ryska övermakten inte serverar kaffe och följer bekväma paragrafer när en svensk lycksökare tagits på bar gärning. Det ojas över att mannen inte klassas som en traditionell krigsfånge, som om en skoningslös konflikt vore ett fackligt förhandlingsbord där man kan vifta med papper och kräva silkesvantar. Ger man sig frivilligt in i elden för att leka krigare i ett främmande land får man också tömma den bittra kalken utan att springa och gråta ut i statstelevisionen efteråt.
I förmiddags fick jag se samma sorts förblindade högmod med egna ögon här hemma, när en stadsbo i tunna lågskor klev rakt ut i det bottenlösa gungflyt borta vid tranbärsmossen, fullkomligt övertygad om att hans inbillade rättigheter gav honom fri lejd att klampa runt var han ville. Han sjönk ner över anklarna i den kalla surjorden och stod där och fäktade med armarna och skrek på hjälp som om universum var skyldigt honom en räddningsplanka, när han i själva verket bara skördade frukten av sin egen dumhet. Så går det när man tror att verkligheten viker sig för ens egna infall.
Herrens ord i Ordspråksboken är orubbligt: den som gräver en grop faller själv däri, och den som välter upp en sten får den över sig. Det är exakt samma hyckleri som när Israels fiender själva startar ett förödande våld och sedan ylar till världssamfundet om orättvisa så fort den rättmätiga domen drabbar dem med full kraft. Krig är ingen skyddad verkstad för rotlösa svenskar. Jag kämpar själv i tysthet för mitt uppehälle med min pension, en lagstadgad rättighet jag har slitit ihop till, utan att kräva att någon korrespondent ska snyfta över min lott när tillvaron biter ifrån. Den som frivilligt söker svärdet ska förgås med svärdet… och det borde dessa förnumstiga journalister påminna om istället för att dalta med folk som ställt till det för sig själva.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/korrespondenten-klassas-inte-som-traditionella-krigsfangar
Lämna ett svar