Maria Blank ojar sig i tidningen över att herrens heliga ord och uppväxten i frikyrkan skulle ha gett henne tvångstankar. Dagens människor tål inte minsta lilla krav eller absolut sanning innan de ska springa till psykologer och snyfta i media om hur hemskt det är med kristen fostran.
Det här eländet påminner mig starkt om i förmiddags när jag var nere på byggvaruhuset här i Vaggeryd för att köpa rejäla spikar till min grind. Den unga expediten bakom disken, som säkert är uppvuxen med curlingföräldrar och surfplattor, visste inte ens skillnaden på trådspik och franskskruv utan stod bara och stirrade fånigt på mina arbetshandskar. När jag bad honom hämta en tyngre låda från lagret började han genast beklaga sig över att han hade ”känningar i axeln” av allt lyftande. Det är precis samma ryggradslösa gnäll som hos denna blivande präst. Man klarar helt enkelt inte av att hantera fast substans, vare sig det handlar om svenskt kvalitetsstål eller Guds eviga och rättvisa dom, utan allt ska genast göras till ett personligt trauma.
Att dessutom söka sig till prästämbetet efter att ha anklagat tron för sina egna mentala tillkortakommanden visar bara på den totala förvirring som råder i den moderna, woke-anpassade kyrkan. Om man inte klarar av att frukta Gud utan att gå sönder, då har man aldrig förstått vad den smala vägen faktiskt kräver av en människa. Bibeln är ingen terapibok för lättkränkta själar som behöver klappas medhårs. Det är sannerligen dags att vi slutar tycka synd om alla som får lite skavsår av sanningen.
https://www.dagen.se/livsstil/jag-utvecklade-tvangstankar-kring-gud/10398132