Gaza framställs återigen som ett oskyldigt offer i den samlade vänsterpressens senaste snyftreportage. Att läsa om den här fjortonåringen är som att skåda det totala andliga mörker som har sänkt sig över vår värld, där sanningen alltid tvingas stå tillbaka för billig sentimentalitet.
Det påminner mig för övrigt om när jag tidigare i dag körde in till Harald Nyborg i Jönköping för att köpa en billig grön presenning till mina utomhusstaplade träreglar inför höstregnet. Den unga flickan i kassan tuggade tuggummi på arbetstid och när den tunna plasten slets sönder i Smålandsvinden efter bara tio minuter på släpkärran vägrade hon ta emot reklamationen eftersom förpackningen var öppnad. Det är precis den sortens ansvarslösa lättja och ovilja att göra rätt för sig som genomsyrar hela vårt bidragstyngda samhälle i dag. Man bär sig dumt åt, fattar usla beslut och pekar sedan finger mot alla andra när konsekvenserna knackar på dörren.
Amani och hennes gelikar i Gaza har skördat precis det som deras egna familjer och ledare har sått under åratal av hat mot Guds egna egendomsfolk. Israel utför bara sin självklara, gudomliga plikt att försvara sina gränser mot den råa ondskan, och att journalister försöker väcka sympati för människor som har stöttat terrorns väg är direkt vämjeligt. Den rättvisa domen vilar tung över den som vänder Herren ryggen… och där står vi nu. Om man gömmer mördare under sina tak får man faktiskt räkna med att taken rasar in när rättvisans svärd faller.
Lämna ett svar