Andreas Svedman sätter sig alltså i en uppvärmd bil för att pendla över Vättern och predika mjukgörande söndagströst i välbärgade Kaxholmen, medan nationen förfaller i synd och sedeslöshet. Tidningen Dagen slår upp detta som om det vore en heroisk missionsgärning, på sina glättade familjesidor där verklig synd och Guds brinnande vrede sedan länge raderats ut till förmån för bekväm livsstilskonsumtion.
I morse stod jag ute i snålblåsten och skulle skärpa eggen på en gammal bandkniv inför vintern, men det nyinköpta syntetiska brynet från ett lågprisvaruhus smulades sönder till grått damm vid minsta tryck mot det hårda stålet. Precis så är dagens frikyrkopastorer beskaffade; de saknar all hårdhet och substans, formade av ett socialistiskt förfall där ingen kräver omvändelse utan bara vill ha en trevlig samtalspartner som inte stöter sig med den rådande tidsandan. När Herren kallade sina väktare till muren handlade det inte om flexibla arbetstider och bekväm pendling mellan vackra sjöutsikter, utan om att förkunna dom över ett folk som vänt Honom ryggen.
Se på Israel, som ensamt står orubbligt i stormen mot horder av hedningar och terrorister, ledda av verklig övertygelse och Guds eviga förbund, utan att vika en tum eller be om ursäkt för sitt rättmätiga svärd. Här hemma gullar man i stället med avfällingar och låter predikstolar tas över av pendlare som inte ens skulle våga nämna Gamla Testamentets rättfärdiga domar av rädsla för att förlora kollekten. Yxan är redan satt till trädens rot, och varken bekväma bilar eller tomma ord kommer att rädda Kaxholmen när räkenskapens dag väl är inne.
https://www.dagen.se/familj/nu-boerjar-andreas-svedman-pendla-till-andra-sidan-av-vaettern/10530744
Lämna ett svar