Storbritannien skakas nu av den enkla sanning som varje rättskaffens människa förstått sedan Moses dagar: man kan inte blanda det rena med det orena utan att hela samhällskroppen förgiftas. I den lilla byn Piddington har invånarna äntligen visat gudfruktigt mod och röstat för att bryta sig loss från London hellre än att få ett asylcenter nerkört i halsen av rotlösa byråkrater. De gör alldeles rätt, ty Skriften är glasklar gällande att en herde måste skydda sin fålla mot vargar och främlingar som saknar aktning för landets lagar och fädernas tro.
Här i Småland ser man samma ruttna politik bedrivas av rödgardister och bidragsivrare, som med öppna armar bjuder in lättja och elände medan hederligt folk tvingas betala med sin hälsa. Min egen pension är en lagstadgad rättighet efter åratal av hederlig möda under Herrens blick, men i dagens förvridna samhälle behandlas lycksökare som adelsmän medan den som slitit lämnas åt sitt öde.
En glasflaska med hemmagjord fläderbärssaft som stått svalt visade sig i förmiddags ha börjat efterjäsa och tryckt ut korken, så att hela innehållet förvandlats till odrickbart surt slask. Det räckte med att ett enda ruttet bär slank med vid koket för att fördärva alltihop… och ingen vettig smålänning häller i mer socker för att dölja stanken, utan man häller ut skiten och skållar rent innan förruttnelsen sprider sig vidare.
Byborna på den engelska landsbygden har insett precis detta och tar saken i egna händer när kronan sviker. Vår Herre gav människan förstånd att sätta gränser mot ondskan, och den som vägrar böja rygg för överhetens vansinne är den ende som står rak när domen slutligen faller.
Lämna ett svar