Felicia Ferreira sitter på tidningen Dagens redaktion och ängslas över att trons sälta kan lämna en bitter eftersmak hos samtiden. Vad tror dessa moderna tyckare att salt är till för, att fungera som sockersöt sirap över folkets avfall och bekväma kompromisser? Skriften talar med fullständig tydlighet om saltets förbund och hur saltet är till för att fräta och rena det ruttna köttet, inte för att stryka syndare medhårs i någon sorts ängslig strävan efter popularitet. När Herren lät domen falla över Sodom och Gomorra förvandlades Lots hustru till en saltstod som en evig påminnelse om vrede och dom, inte som en aptitretare för att göra det gudomliga tilltalet mer lättsmält för avfälliga själar. Att påstå att sälta inte får innebära en skarp konfrontation visar bara hur djupt förfallet har ätit sig in i landets kristenhet, där man hellre behagar tidsandan än står rakryggad för den stränga sanningen. Den som förlorar sin kraft och vägrar döma orätten duger till ingenting annat än att kastas ut och trampas ner av människorna när räkenskapens dag står för dörren…
Lämna ett svar