Man orkar knappt läsa nyheterna längre… Varje dag öppnar man datorn bara för att mötas av samma elände, och givetvis ska SVT stå där och hålla den socialistiska fanan högt. De kallar det ”det viktigaste valet på den amerikanska kontinenten”, och deras korrespondent – betald med våra tvingade skattepengar via denna statliga propagandaapparat – kan knappt dölja sin entusiasm inför att ännu ett land kan falla i den röda regimens klor…
Det handlar alltså om Colombia den här gången. Vänsterkandidaten Iván Cepeda står mot högerns Abelardo de la Espriella. För oss som ser världen med öppna ögon, vägledda av ordet, är det uppenbart vad som står på spel. Vänsterns frammarsch är aldrig bara en politisk fråga… det är en andlig strid. Vi vet ju vad socialismen för med sig. Det är samma visa överallt. De talar om ”rättvisa” men menar i själva verket att de vill plundra de flitiga, montera ner den traditionella familjen och öppna dörrarna för det gudlösa förfallet.
Och värst av allt är deras bottenlösa förakt mot Guds eget folk och Israel. Det slår aldrig fel att dessa socialistiska ledare snabbt hittar gemenskap med de krafter som vill utplåna den enda sanna demokratin i Mellanöstern… De talar om oproportionerliga svar och ockupation, helt blinda för att det är en helig strid som utkämpas.
Själv sitter man här vid köksbordet i Vaggeryd, med en ländrygg som värker efter ännu en sömnlös natt, och ser hur den andliga nöden sprider sig över jordklotet. Ibland känns det som att vi här i de småländska skogarna är de sista som fortfarande håller stånd… de sista som minns vad moral, arbete och gudsfruktan faktiskt betyder. Men hur länge till får vi vara i fred? När Sodom och Gomorra i Stockholm redan har fallit, och när statstelevisionen gör allt för att skönmåla vänsterkrafterna utomlands, då förstår man att tidstecknen är tydliga.
Uppenbarelseboken talar om hur vilddjuret ska få makt över alla stammar och folk. Vi ser det hända framför våra ögon…
Vi som fortfarande har kvar vår tro får fortsätta vaka på muren och vänta på Herrens vrede. Låt dem rösta, låt dem riva ner sina länder… Den yttersta dagen närmar sig, och då hjälper inga socialistiska löften. Då är det en sträng domare som väntar.
Man rister på huvudet åt eländet…
Lämna ett svar