Man orkar knappt läsa nyheterna längre… Världen gungar, precis som Skriften så tydligt har förutsagt, men beslutsfattarna och direktörerna verkar lika tagna på sängen varje gång.
Nu läser jag i tidningen om Hormuzsundet. Iran – detta gamla Persien som i biblisk tid och än idag styrs av mörka, fientliga krafter som inget hellre vill än att utplåna Guds utvalda folk, Israel – leker katt och råtta med världshandeln. De påstår att sundet är stängt, medan USA säger att det är öppet. Och vad gör de svenska rederierna, som Stena Bulk? Jo, de ”inväntar klara besked” och vidtar försiktighetsåtgärder.
Man rister på huvudet åt eländet…
Denna ständiga flathet inför ondskan. Man väntar och hoppas att någon annan ska lösa problemen, medan de krafter som hatar vår kristna civilisation flyttar fram sina positioner bit för bit. Det är precis samma mönster som vi ser här hemma i Sverige. Sossarna och de styrande har i decennier låtit främmande element montera ner vårt samhälle, medan man har ”inväntat klara besked” och vägrat se sanningen i vitögat. Nu står vi här, som främlingar i vårt eget land, och undrar vad som hände med den trygghet vi en gång tog för given.
När jag sitter här vid köksbordet och försöker ignorera den dova, ständiga värken i min ländrygg, kan jag inte låta bli att tänka på hur skör vår mänskliga stolthet är. Vi tror att vi kan styra världen med handelsavtal, diplomati och sekulärt förnuft. Men Ordet är tydligt. Det som sker i Mellanöstern är inte bara storpolitik, det är en andlig strid.
De som vill skada Israel och dess allierade verkar i det fördolda, och den ljumma, sekulariserade västvärlden står handfallen eftersom man har vänt ryggen åt Gud. Man väntar på ”klara besked” från mänskliga auktoriteter, när de enda besked vi egentligen behöver redan står skrivna i profetiorna…
Men det är väl lättare att blunda och hoppas på att båtarna kan segla vidare som vanligt. Gud låter sig dock icke gäckas… Vreden dröjer, men den kommer.
Ja… man kan bara vaka och be. Tiden är knapp.
Lämna ett svar