Gaza framställs som en samling oskyldiga martyrer i statstelevisionens förljugna rapportering, där SVT och FN-byråkraten Toby Fricker ömmar över att utrymmet krymper för dem som själva dragit förbannelsen över sina huvuden. Det talas om en gul linje och ofattbar trängsel, som om Gamla Testamentets orubbliga lagar om sådd och skörd plötsligt skulle upphöra bara för att biståndseliten sitter och räknar kvadratmeter. Israels styrkor viker inte en tum, och de gör alldeles rätt i att driva tillbaka fienden och rensa upp i sitt förlovade arv.
Tidigare idag fick jag hantera exakt samma sorts gnälliga fräckhet här hemma när ett par skator envisades med att klafsa ihop ett risigt, olovligt bo högst upp i mitt lönnträd. Jag hämtade en lång bambukäpp och stötte resolut ner hela bråtet på backen innan otyget hann slå rot, och genast fylldes luften av ett hysteriskt kraxande från fåglarna som plötsligt spelade offer när deras ockuperade utrymme försvann. Man bygger inte sitt bo på orättfärdig mark och förväntar sig sedan att den rätmätige herren ska stå och buga i förståelse när ordningen återställs.
Världens samlade vänsterfolk kan producera hur många snyftreportage de vill om framflyttade positioner och krympande zoner, men den som sår terror får också finna sig i att marken under fötterna dras undan… Det är Herrens stränga rättvisa som verkar, och den tar ingen hänsyn till FN:s bekväma skrivbordsmoral.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/gaza-han-flydde-striderna-vid-gula-linjen
Lämna ett svar