Försvarets nya regler för fältpräster visar med all önskvärd tydlighet hur djupt förfallet har ätit sig in i detta land. När Halmstads församling nu kastar yxan i sjön och bryter ett mångårigt samarbete för att staten ställer krav på ordning, ser man precis vilket slags ljumt och ryggradslöst prästerskap vi tvingas dras med. De tål inte minsta lilla disciplin. I stället för att predika Herrens tuktan och den Allsmäktiges dom vill dessa statsavlönade kappvändare bara ha kravlösa kafferep på skattebetalarnas bekostnad.
Detta velande påminner om i förmiddags när jag skulle bära ut en korg med torkad vedsvamp till röklådan borta vid stengrunden och stötte på en cyklande tjänsteman från länsstyrelsen som stannade vid vägkanten för att gnälla om att jag inte bar varselväst intill diket. Karln stod där i sina dyra funktionskläder, betald med allmänna medel, och orerade om säkerhetsföreskrifter medan han inte ens begrep hur man håller i en enkel barkspade utan att få skavsår. Precis så fungerar Svenska kyrkan idag; man backar undan så fort det luktar allvar och strid, oförmögen att stå fast när prövningen kommer.
I Israel vet man vad en försvarsmakt kräver. Där viker man inte undan för fienden och där kompromissar man inte bort Guds lag för att blidka veka själar. Vårt eget försvar borde rensa ut varenda socialistisk kompromissmakare som vägrar böja sig under överheten, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Men här i Sverige ska det daltas i det oändliga…
Lämna ett svar