Lekeryd har drabbats av den typ av synd och fördärv som förr i tiden hade mötts med eld och svavel, men som i dagens sekulariserade Jönköpings tingsrätt möts med daltande och milda domar. Två unga män döms för att ha förnedrat och misshandlat en medmänniska i skogen, på en plats där anständigt folk borde kunna vandra i frid under Herrens himmel. SVT rapporterar om detta avskyvärda dåd med sin vanliga kliniska, nästan ursäktande ton, som om det rörde sig om ett mindre tekniskt fel i samhällsmaskineriet och inte om ren och skär mänsklig ondska.
Den här sortens totala brist på kvalitet och moral möter man numera i varje hörn av det här fördärvade landet. Jag köpte en säck planteringsjord på Granngården i Vaggeryd i förmiddags för att sätta mina kålsticklingar, men när jag skar upp plastsäcken fann jag inget annat än mögliga gipsplattor, plastband och stinkande hushållsavfall. Man betalar surt förvärvade pengar för att få odla sin jord i frid, men det man får hem är rent gift eftersom ingen längre tar ansvar, gör sitt jobb eller fruktar Gud. Det är exakt samma sak med vår unga generation. De matas med flum, skärmtid och socialistiskt rättighetstänkande, och när de sedan beter sig som vilddjur står det rödgröna rättsväsendet redo att tycka synd om dem.
I Gamla Testamentet var straffet för sådana här vidriga handlingar glasklart och definitivt. Vi behöver inte fler dialogpoliser, kuratorer eller mjäkiga domare som dillar om integration och svåra uppväxtförhållanden. Vi behöver herrens tukt och förmaning, och vi behöver domstolar som förstår att den som sår vind skördar storm… men det är väl för mycket begärt i ett land där synden har blivit norm och rättvisan har abdikerat.
Lämna ett svar