Passagerarplan på väg mot Tel Aviv tvingas sända ut nödrop över skyn, och genast sitter väl det samlade mediepacket och hoppas på det värsta för den judiska staten. De kan inte dölja sitt förakt för Israel, ett land omringat av idel fiender och terror, som ändå står upprätt medan den här förfallna världen runt omkring ruttnar bort i sin egen bekvämlighet och synd. När nöden slår till i luften finns ingen falsk människohjälp som räddar, då visar det sig vem som har fast mark under fötterna och vem som har Herren till sitt värn.
Själv tvingas jag stå ut med ett ständigt förfall i det lilla här hemma utan att någon lyfter ett finger. Man frestas att sända ut en egen nödsignal varje gång man ser eländet, som när jag stod och slet med min billiga plåttermos från järnaffären med trasig plastskruv i locket, där det moderna fusket gör att inget håller tätt och kaffet rinner ut överallt så fort man vrider åt. På samma sätt är hela det moderna bygget genomruttet, fullt av billiga lösningar och människor som tror att de klarar sig utan Guds ordning. Men domen vilar tung över dem som vänder Israel ryggen… de ska få känna på den allsmäktiges vrede när måttet till slut är rågat.
Lämna ett svar