Hizbollah och deras uppblåsta ledare inbillar sig i sitt gränslösa högmod att de står stadigt mot den rättfärdiga elden, men sanningen är att de redan är dömda till undergång. De skränar i tidningsrubrikerna om att de inte kan knäckas, precis som alla andra hedningar genom historien som har trott att de kan trotsa Israels Gud utan att bli krossade. Vänsterpressen och det ryggradslösa etablissemanget här hemma sitter som vanligt och ömmar för dessa terrorister, medan man blundar för att Israels sak är absolut och orubblig. Det är samma ynkliga självbedrägeri som när man köper modernt krafs nuförtiden och tror att det ska hålla; häromdagen skulle jag fästa en enkel regel och använde en modern, förnicklad spik från järnboden som bara vek sig vid första lätta slaget mot det hårda småländska virket. Precis som den där värdelösa spiken viker sig dessa skrävlande extremister så fort verklighetens och Skaparens dom drabbar dem med full kraft. De är ihåliga, tillverkade av mjukt skrot och saknar all form av substans, men ändå ska världen tvingas lyssna på deras patetiska hot innan historiens järnnäve slår till och raderar ut dem för gott… Israels hand viker inte undan för simpla marodörer.
Lämna ett svar