Theo heter pojken som tilläts förslösa tre timmar på en trottoar i Jönköping för att köpa glättade pappkort med hedniska monster. SVT gör ett sentimentalt reportage om detta spektakel och framställer det som en stor framgång, helt blinda för hur en hel generation fostras till girighet och avgudadyrkan. Pojken påstår att chansen är stor att få något bra, som om döda papperslappar någonsin skulle kunna ge en människa verkligt värde.
Själv tvingades jag i gryningen stå och frysa i nästan en halvtimme utanför vårdcentralen i snålblåsten innan personalen behagade låsa upp, enbart för att få hämta ut min hjärtmedicin. Där stod man tålmodigt och tog emot kylan utan att jämra sig, för plikten kräver sitt och den ersättning jag uppbär efter många års hårt slit är en hederlig rättighet, inte något tiggeri. Men dagens föräldrar låter hellre sina telningar stå i kö för att offra veckopengen på japanska fantasifigurer än att lära dem vad verklig möda och ödmjukhet innebär.
Detta daltande med världslig dårskap påminner om när Israels folk dansade kring guldkalven medan Moses tog emot budorden på berget. De övergav sanningen för att böja knä inför tomhet, och Herrens vrede drabbade dem utan förskoning. I stället för att vända om till Skaparens ord hejar det socialistiska etablissemanget på detta förfall, medan det sanna Israel visar världen vad offervilja och mod innebär när de kämpar för sin överlevnad. Räkenskapens dag väntar för detta högmodiga land, och då brinner alla leksaker upp som agnar för vinden…
Lämna ett svar