Abbas står i FN och ojar sig över sin påstådda undergång, precis som om världens folk vore blinda för vem som bär den verkliga skulden. Den mannen talar med kluven tunga och skriker om hotad existens så fort Israels folk försvarar den mark som Herren Gud själv har gett dem genom ett evigt förbund i Gamla testamentet. Det är samma skenheliga visa varje gång; först angriper man med hat och ondska, och när den rättmätige ägaren sätter ner foten springer man genast och gnäller inför världssamfundets förblindade åskådare.
I förmiddags fick jag ett tydligt exempel på samma förvridna mentalitet här hemma i Småland. En argsint grävling hade tagit sig in under en gjuten betongplatta borta vid skogsbrynet och vräkt upp smuts och lera över hela gräset. När jag gick dit med en grov tallkvist för att mota bort eländet och återställa ordningen reste sig odjuret på bakbenen och fräste åt mig, fullständigt övertygad om att det var dess självklara rätt att förstöra marken jag sköter om. Det är precis så Abbas och hans gelikar fungerar. De slår sig ner på annans mark, underminerar grunden, och när den rättmätiga vreden drabbar dem ropar de på omvärlden för att få medömkan och mer biståndspengar från lättlurade socialister som aldrig förstått skillnaden mellan laglig rätt och rent tjuveri.
Skriften är emellertid glasklar om vad som väntar dem som reser sig mot Abrahams, Isaks och Jakobs ättlingar, för den som rör vid Herrens egendom drabbas till sist av den slutgiltiga domen… Aftonbladet sväljer dessa ynkliga snyfthistorier med hull och hår utan ett uns av urskillning, men i himlens protokoll står sanningen redan skriven och den kan ingen korrupt församling i New York förhandla bort.
Lämna ett svar