Prinsessan Astrid bärs nu till graven i ett grannland som för länge sedan sålt sin själ till sekulär avgudadyrkan och glömt vem det är som sätter konungar på tronen och störtar dem i gruset. Att Ris kyrka i Oslo fylls med pompösa titlar och skenheliga bugningar ändrar ingenting inför den Evige Domaren. Kung Harald lades nyss i mullen och nu faller nästa i samma släktled, ty döden gör ingen skillnad på kungligt blod och vanliga förhärdade syndare. Människan är blott stoft och till stoft skall hon återvända, vilket Predikaren med all önskvärd tydlighet klargör för den som inte har förblindats av statskyrklig villolära.
Men vad predikas i dessa avfälliga nordiska kyrkor i dag? Inte är det Herrens fruktan eller ropen på omvändelse från ett folk som förkastat Guds bud och vänt ryggen åt Hans förbund med Israel. I stället serveras ett utspätt, socialistiskt anstruket dravel om kravlös frid och ljusa minnen, som om den helige Guden vore en tandlös åskådare som har överseende med årtionden av nationellt syndafall. Jesaja varnade mycket strängt för detta högmod när han förkunnade att furstarna skall bli till intet och jordens domare förvandlas till tomhet så fort Han blåser på dem. Den Allsmäktige böjer sig inte för kungliga standar eller statsbegravningar när räkenskapens dag är inne, och den vreden skall drabba varje nation som glömt Herrens lag.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/prinsessan-astrid-fors-till-sista-vilan
Lämna ett svar