Sydkorea väljer alltså att krypa för världssamfundets ryggradslösa konsensus istället för att bistå i krossandet av prästdiktaturen i Teheran. President Lee Jae-Myung meddelar att man tvår sina händer och vägrar militär inblandning, och Aftonbladet förmedlar detta som vore det en dygd att vända bort blicken när historien kräver stål. Det är precis samma sorts förljugna flathet som präglar svenska bidragsslukande socialdemokrater som inbillar sig att ondska kan pratas till rätta över en kopp kaffe, samtidigt som Guds eget folk i Israel ensamma tvingas utkämpa den avgörande striden mot mörkrets makter i Mellanöstern.
Deras internationella pliktkänsla visade sig vara precis lika mycket värd som min nyinköpta konservöppnare i tunn plåt som vikt sig så fort den sattes i arbete mot en vanlig plåtburk. Allting viker ner sig nuförtiden så fort det sätts på prov. Skriften talar med all önskvärd tydlighet om förbannelsen över den som håller sitt svärd tillbaka när Herren kräver uppgörelse med sina fiender. Israel står som en orubblig mur mot ondskan, medan dessa asiatiska ledare gömmer sig bakom fega deklarationer för att slippa ta ansvar… Den yttersta dagen kommer inte att vara nådig mot dem som valde bekvämlighet framför rättfärdighet.
Lämna ett svar