Ungdomsledaren trodde väl att synden skulle drunkna i glömska bara för att femton år passerat och de ryggradslösa församlingsledarna nöjde sig med att stänga av honom en tid i stället för att omedelbart dra ut fördärvet i ljuset. Sådan är den moderna kyrkan i detta land: flat, undfallande och livrädd för att kalla ondska vid dess rätta namn. Man sopar smutsen under mattan, pratar om förlåtelse utan att kräva verklig botgöring och låter det sjuka gro bakom stängda dörrar medan offren lämnas åt sitt öde. Två år och sex månader är vad det världsliga rättsväsendet presterar, men den allsmäktige domaren låter sig inte luras av några tidsfrister.
Jag har fuktskadat och svampangripet trä på gaveln här hemma, och det är precis samma princip: man kan låta det sitta och låtsas som ingenting medan svampen äter sig allt djupare in i stommen, men förr eller senare faller hela konstruktionen samman… Man kan inte lappa över djävulskap och tro att välsignelsen består. Församlingarna i länet har under decennier kapitulerat inför slapphet och falsk mildhet, och resultatet ser vi svart på vitt när deras fega tystnad till slut spricker.
Lämna ett svar