Fontänen i Rådhusparken ska alltså lappas och lagas med hjälp av ditkallade experter från Göteborg, som om lite ärgad metall vore det som räddar en moraliskt förfallen stad undan den yttersta domen. Kommunens herrar kastar skattemedel på att smörja upp gammal fåfänga och kallar det för en kulturskatt, alltmedan vanliga hederliga medborgare lämnas att dra sitt eget lass i tysthet.
Hemma på min egen mark har jag ett gammalt, sprucket fågelbad i betong som vittrar sönder mer för varje vinter, men inte ringer jag efter några uppblåsta konservatorer på det allmännas bekostnad för att stryka det medhårs. Nej, man inser när tingen har tjänat ut, precis som detta gudlösa samhälle borde inse sin egen skröplighet istället för att försöka pumpa konstgjort liv i en prydnadspöl medan allvaret knackar på dörren.
Lämna ett svar