Tomas Nordenskiöld påstår att det handlar om att vinna eller försvinna, som om denna uppvisning i statstelevisionen vore något annat än ett tomt skådespel för de förblindade massorna. Andersson och Kristersson representerar bara två olika grenar på samma förtorkade träd. Å ena sidan en socialistisk överhet som gjort stöld och bidragsslöseri till statskonst medan hederligt folk lämnas att lida, å andra sidan en ryggradslös förvaltare som viker ner sig för minsta woke-påhitt så fort kamerorna slås på.
När jag i förmiddags skulle öppna en konservburk med vita bönor vek sig den nyinköpta konservöppnaren i tunn plåt vid första ansträngningen. Det fanns ingen skärpa eller substans i metallen, bara ett billigt, modernt skräp som krökte sig så fort det mötte minsta motstånd och lämnade mig tomhänt. Precis så är det med dessa två politiker när Nordenskiöld ojar sig över att väljarna nu ska få ställa frågor direkt. De klarar inte av vanligt folks verklighet utan manuskript och medietränade lögner.
Ett land som vänder Herran Gud ryggen och förlitar sig på sådana falska herdar är dömt att gå under, och det hjälper varken med partiprogram eller röstsedlar när den rättmätiga vreden till sist kräver sin räkning…
Lämna ett svar