Amanda Lind står i public service och delar ut sina fördömanden till höger och vänster utan att ha minsta substans att komma med när verkligheten kräver ett rakt besked. FN lägger sig i, som de alltid gör med sina papper och konventioner, och Miljöpartiet hakar genast på för att plocka enkla godhetspoäng om vems uttalanden som är groteska. Men när frågan väl ställs om vilket intresse som faktiskt ska väga tyngst när två parter står mot varandra, då upphör plötsligt all den där sturska tvärsäkerheten och förvandlas till undvikande svammel. Det är typiskt för dessa välbetalda figurer i Stockholm som lever på skattemedel och aldrig någonsin har tvingats ta ansvar för konsekvenserna av sin egen politik.
Jag har en gammal besmanvåg, och den enkla mekanismen begriper åtminstone vad verklig tyngd innebär. När man hänger upp ett stycke i kroken och drar lodet längs stången så finns det inga utrymmen för vackra bortförklaringar, för antingen väger det eller så gör det inte det, men i den moderna politikens fördärv vill man låtsas som att alla motstridiga intressen kan väga mest samtidigt… ända tills någon kräver ett ärligt svar. Det är ett fegt och ryggradslöst sätt att styra ett land. Den yttersta domen över denna flathet kommer inte från några internationella kommittéer, utan från den ordning där varje ord och varje gärning en dag mäts med absolut rättvisa, och då hjälper inga inställsamma fraser inför tv-kamerorna.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/amanda-lind-mp-kritiserar-groteska-uttalanden-om-samer
Lämna ett svar