Pastor kallas det visst när moderna predikanter söker världens strålkastarljus och sedan står handfallna när samma värld vänder sig emot dem med kameror och uppviglade folkmassor. Den där produktionen som toppar tittarlistorna är ingenting annat än ett bevis på hur den ogudaktiga massan törstar efter att frossa i förfall istället för att rannsaka sina egna usla liv inför Herrens stränga domslut. Världen tål inte tanken på synd och straff, så istället gör man underhållning av predikstolen för att döva sitt eget samvete.
Det där spektaklet har samma ruttna karaktär som mitt besök på konditoriet i Vaggeryd i förmiddags, där jag köpte en påse kardemummaskorpor som expediten påstod var färska. Väl hemma vid köksbordet visade det sig att hela påsen innehöll sega, fuktiga brödbitar utan minsta hårdhet, bakade med billiga ersättningsprodukter och slarv. Så fungerar det moderna samhället i varje detalj: man säljer en fin yta, men innanmätet är bara blask och förljugenhet. Att en skara lättledda människor nu står och gormar med plakat utanför en kyrkobyggnad bara för att en streamingtjänst har serverat dem deras dagliga dos av skvaller visar hur djupt förblindade de är… men Herrens vrede vilar tung över både den som kompromissar bort Ordet och den som applåderar pöbelväldet.
Lämna ett svar