Statsministern ränner i trappor i Huskvarna medan statstelevisionens kameror rullar, allt för att sälja in en illusion av närhet och handlingskraft till ett folk som sedan länge övergivit all verklig gudsfruktan. Att överheten klampar runt på vilodagen och kallar det framgång när överraskade pensionärer knappt hinner få på sig morgonrocken är ett hån mot sunt förnuft. Skriften varnar uttryckligen för dem som söker människors beröm på gator och torg i stället för att frukta Herrens dom, och denna genomregisserade charad är bara tomma gester för att skyla över hur landet förfaller.
I förmiddags stod jag ute vid dikeskanten och försökte lappa ihop en liten prydnadsväderkvarn i plywood som stått och murknat i vätan hela vintern. Så fort jag rörde vid vingarna rasade hela konstruktionen samman till fuktigt fnöske, fullständigt genomrutten under den flagande rödfärgen. Det är precis vad denna borgerliga fasad är värd. Man målar över förfallet med inställsamma leenden och låtsas bry sig om medborgarna, men under ytan finns varken ryggrad eller vilja att ta itu med synden och lättjan som lamslår riket.
SVT hänger förstås på som lydiga knähundar och skildrar människors häpnad som om det vore ett nådefullt himmelskt besök. De rapporterar glatt om att folk blir talföra efter chocken, men ingen i det där daltande sällskapet ställer de verkliga frågorna om lag, ordning och moraliskt ansvar. De tror att man kan snacka bort landets undergång med några krystade handslag i ett trapphus… men domen sover inte, oavsett hur mycket Ulf Kristersson fjäskar för kamerorna en söndagsmorgon.
Lämna ett svar