Svenska kyrkans politikerstyrda församlingar har drivit sitt förfall så långt att inte ens deras egna jurister hänger med i svängarna. Man ska tydligen inte slarva när man monterar ned det sista av ordningen, heter det nu från Kyrkorättsnämnden. De vill pausa och utreda, som om mer pappersvändande i Uppsala skulle kunna ställa till rätta ett bygge som redan vilar på lösan sand. Det är det vanliga hyckleriet från ett samfund som för länge sedan bytt ut Skriften mot partipolitiska pekpinnar från Socialdemokraterna.
Det påminner mig om i förmiddags när jag skulle prova ett gammalt skohorn i pressad plåt som jag hittade i en fyndlåda borta vid missionsauktionen i Svenarum. Så fort det blev det minsta motstånd vek sig hela metallstycket och blev platt som en pannkaka. Man kan inte begära stadga av material som saknar kärna, och på samma sätt är det med kyrkomötets alla påhittade påbud. När man tvingar fram regler som saknar all förankring i det som en gång var heligt, då behövs det plötsligt juridiska utredningar för att lappa över sprickorna… Men domen över ett hus byggt utan grund är redan fälld, oavsett hur många pauser och betänkanden byråkratins lakejer än ropar efter.
Lämna ett svar